Aycan Sermin Bozarslan 
Tal vid Kurdiska Riksförbundets 22:a kongress
ABF-huset den 20 maj 2006
Ärade vänner, mötesdeltagare!
Välkomna till Kurdiska Riksförbundets 22:a kongress.
Jag vill särskilt välkomna våra inbjudna gäster och tacka dem för visat intresse. Jag vill också tacka ABF för samverkan.
Kurdiska Riksförbundet har varit verksamt i 25 år i Sverige. Förbundet bildades 1981. Vi har ett förbund som är unikt. Det unika är bland annat att förbundet har medlemmar från alla delar av Kurdistan och att kurdiskans olika dialekter, mestadels kurmanci och sorani används i verksamheten. Den mångfald som finns hos oss bidrar stort till ökad förståelse och att kurder från olika delar med olika dialekter kommer närmare varann. Vi utgör som förbund länken till samhället, den kanal som kan påverka beslutsfattare i våra olika hjärtefrågor.
Som förbund vill vi ha ett mångkulturellt samhälle och en verklig mångfald på samhällets alla plan inom ramen för FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna.
Vi vill gärna att allas lika värde visar sig i alla möten människor emellan. Men allas lika värde kan inte tolkas som att alla ska vara likadana. Vi ser rätten till sitt modersmål, rätten till hela sitt jag med alla sina delar, tillhörigheter och nyanser som en mänsklig rättighet.
Vi tror på en ömsesidig integration som bygger på allas delaktighet, allas rätt till arbete och lika rättigheter och skyldigheter för alla.
Vi har många akademiker som är arbetslösa bland våra medlemmar. Vi ser att ohälsotalet ökar i takt med arbetslösheten. En ny kultur skapas här i en del bostadsområden. Destruktivitet bland ungdomar, våld och familjeproblem ökar till följd de påfrestningar som skapas av utanförskap och segregation.
Händelserna i hemlandet påverkar också individernas hälsa och framtidstro här i Sverige. Det förtryck som det kurdiska folket har utsatts för i historien och utsätts för i dag, att kurdernas existens, språk och kultur har förnekats, har präglat varje kurd. Utan den verkliga upprättelse som ligger i kurdernas rätt att själva bestämma sitt öde, en fredlig lösning av kurdfrågan i alla delar av Kurdistan, känner vi oss inte fria på riktigt, säger många.
Utvecklingen i Irakiska Kurdistan, den federala lösningen, demokratins utveckling där och att Saddam har ställts inför rätta upplevs som en stor upprättelse även för våra medlemmar. Vi ser en ny framtidstro bland kurder i Sverige i takt med utvecklingen där. Vi ser stolta ungdomar som tar sin plats i det svenska samhället och syns och hörs överallt. Kvinnor i Irakiska Kurdistan har fått många rättigheter. Det har tagits många goda steg åt rätt håll när det gäller mänskliga rättigheter och jämställdhet men det är ändå lång väg kvar till ett jämställt samhälle. Så utvecklingen behöver fortsätta. Vi hoppas på att Sverige stödjer Irakiska Kurdistan mer kraftfullt, öppnar konsulat i Hewler, satsar på olika utbytesprojekt och handelsrelationer. Likaså att man fördömer grannländernas anfallsplaner och provokationer.
Kära vänner, vi vill utveckla vårt förbund framåt, göra det mer jämställt och mer demokratiskt. Den processen har börjat för länge sedan. Våra samtalsgrupper om värderingar i migrations- och integrationsprocessen, gruppdiskussioner med föreningsrepresentanter om demokrati, jämställdhet och integration, framtidsgruppens vägvisning har varit en viktig grund för våra jämställdhets- och demokratiplaner som jag hoppas att kongressen godtar. Sedan gäller det att fortsätta förankra intentionerna i planerna hos medlemsföreningar, genom samtal, seminarier och diskussioner och olika aktiviteter.
Förankringsarbetet kommer att ta mycket mer tid än själva utarbetandet av våra planer. Vi har haft öppna möten på svenska om olika teman för att skapa en mötesplats, för att öka förståelsen och kunskapen om kurder i Sverige. Vi har samarbetat mycket med DO för att rusta upp våra medlemmar mot diskriminering. Många klagar på medias generaliseringar, kategoriseringar och negativa beskrivning av kurder. Det ska vi ändra på genom att beskriva oss själva.
Tack igen för att ni kom!
